Bratteborg

Lokaltävling i Söndags, Nicke skötte sig super om man ser till hur han varit föregående vecka. Hoppade i Tisdags med livet som insats, (grät lite på vägen hem, så illa,) hoppade i Fredags med ok resultat men inget finlir direkt, bara pigg, stark, springig och fyrkantig. Red därför ut i typ 1½ h i Lördags.
Hade en ganska normal Nicke på tävlingen, framhoppningen inför båda klasserna var rätt B, många fellägen och dålig känsla överlag, ond cirkel nu när ridningen inte riktigt fungerar ens på hemmaplan.
Första klassen var 100 cm med CRbed. Ville inte riktigt första halvan av banan men efter felsprång på hinder nummer tre där jag visste att det var fem galoppsprång till fyran så satsade jag på att det banne mig skulle gå på fem även om vi stod still i landningen, därefter hoppade han villigt utan att trampa om. Noll fel, bra känsla 4-8.
Inför nästa klass som var 100 cm A1:A ville jag såklart få vara med och fightas i omhoppningen, icke sa Nicke efter en lika dålig framhoppning stod han emot de tre första sprången, synd att hinder nummer tre var kombinationen och att vi petade insprånget där, hade lika gärna kunnat ligga kvar, absolut inte så dåligt att rivning var enda valet liksom. Hoppade återigen fint och så som jag vill 4-8.

Senast vi var på renodlad hopptävling var i Februari så nog är jag nöjd med våra resultat. Kan vi bara vara mer med från startlinjen så sitter nollorna i så små klasser.
Tänker tillbaka på hoppmomentet i Linköping där allt var så perfekt, det bara rullade, läge efter läge, språng efter språng. Gud jag behöver (och vill) verkligen träna hoppning, hitta känslan, inte bara göra då och då för att det är kul. Men tiden och orken ska räcka till också, just nu tar ju jobbet mycket kraft och kommer säkerligen göra så året ut. Kul ändå att motivationen är tillbaka, även om det nog nu kommer få bli en liten lugnare period för Nicke och mig. Får se om det blir någon mer tävling i år, 110 känns för mäktigt just nu när vi inte tränar aktivt och oftast är det ju bara en 100-klass per tävlingsdag, då känns det onödigt att åka.
Min rumpa och Nickes rygg kommer iallafall må fint av mitt (mammas) senaste inköp. Ny hoppesadel, Prestige Meredith. Känner ärligt talat inte ens skillnad mot min Butet så de är med andra ord väldigt lika. Nu ska jag bara få hem en fungerande padd också, sen ska vi bygga mankmuskler!

Klubbmästerskap dressyr

Gårdagen till ära var det KM på hemmaklubben. (Förra veckan kantades mest av dålig ridning och allmänt krångel, uppladdningen var med andra ord inte den bästa. När jag red i Lördags tex. så kände jag mig mest dum för att jag inte ens visste hur det ska kännas när jag är nöjd. Tragglade på ändå och vid ett tillfälle när Nicke hade gjort en av få okej halter så tänkte han ta ett steg bakåt varpå jag knackade till med skänkeln och sa att "nehejdu, gå fram" då fick han nog och ställde sig rätt upp på bakbenen och gav sig sedan iväg i galopp. Trodde min häst va okänslig..)

I alla fall, igår då. Kändes inte så bra på framridningen, halvtråkig ridning ger halvtråkig häst, tyglarna bara gled och han var sådär tung och jag var sådär omotiverad. En klubbkamrat fick igång min pepp när hon sa "mitt mål är att slå er, han är så fin." Jag svarade "åh, tack" men tänkte "ain't gonna happen, nu kör vi Nicke." Lagom tills dess blev mitt chaps helt korvigt och dragkedjan hade delat sig hela vägen. Satte markfolk på att undersöka chapstillgången och fick snabbt på mig ett par andra (tack Linda och Maria.) Red igång och fick till lite mer känsla; bra halter, runda volter, okej fattningar osv.
När det väl var min tur inne i ridhuset sackade Nicke ihop som vanligt, jag red därför lätt och använde sporrarna väl för att få fram iallafall lite aktivitet. Det gick bara sådär, men fick till en fin inridning och halt, därefter var det svårt att tugga igång igen, det hände först efter galoppdelen. Då kändes det riktigt bra! Kände mig lila efter avslutad ritt och gick ut och började rulla upp hans lindor. Döm om min förvåning då resultatet kom; "vinner klassen och även KM:et gör Emma Johansson."

Jag tror att min känsla ljuger lite, det var likadant i Tranemo när Emelie sa "va fin han va!" efter banhoppningen och jag svarade typ "öööööh nej??"
Tänker att jag förmodligen vant mig vid att Nicke är mer framåt och lättare att få upp i fronten till vardags och därför är jag mer missnöjd än vad jag borde vara. Visst, JAG vet ju att vi kan mycket mer, men om de som inte ser honom varje dag tycker han är fin -även på tävling så har vi ju nu nått en högre lägsta nivå. Right?

RSS 2.0