Bratteborg

Lokaltävling i Söndags, Nicke skötte sig super om man ser till hur han varit föregående vecka. Hoppade i Tisdags med livet som insats, (grät lite på vägen hem, så illa,) hoppade i Fredags med ok resultat men inget finlir direkt, bara pigg, stark, springig och fyrkantig. Red därför ut i typ 1½ h i Lördags.
Hade en ganska normal Nicke på tävlingen, framhoppningen inför båda klasserna var rätt B, många fellägen och dålig känsla överlag, ond cirkel nu när ridningen inte riktigt fungerar ens på hemmaplan.
Första klassen var 100 cm med CRbed. Ville inte riktigt första halvan av banan men efter felsprång på hinder nummer tre där jag visste att det var fem galoppsprång till fyran så satsade jag på att det banne mig skulle gå på fem även om vi stod still i landningen, därefter hoppade han villigt utan att trampa om. Noll fel, bra känsla 4-8.
Inför nästa klass som var 100 cm A1:A ville jag såklart få vara med och fightas i omhoppningen, icke sa Nicke efter en lika dålig framhoppning stod han emot de tre första sprången, synd att hinder nummer tre var kombinationen och att vi petade insprånget där, hade lika gärna kunnat ligga kvar, absolut inte så dåligt att rivning var enda valet liksom. Hoppade återigen fint och så som jag vill 4-8.

Senast vi var på renodlad hopptävling var i Februari så nog är jag nöjd med våra resultat. Kan vi bara vara mer med från startlinjen så sitter nollorna i så små klasser.
Tänker tillbaka på hoppmomentet i Linköping där allt var så perfekt, det bara rullade, läge efter läge, språng efter språng. Gud jag behöver (och vill) verkligen träna hoppning, hitta känslan, inte bara göra då och då för att det är kul. Men tiden och orken ska räcka till också, just nu tar ju jobbet mycket kraft och kommer säkerligen göra så året ut. Kul ändå att motivationen är tillbaka, även om det nog nu kommer få bli en liten lugnare period för Nicke och mig. Får se om det blir någon mer tävling i år, 110 känns för mäktigt just nu när vi inte tränar aktivt och oftast är det ju bara en 100-klass per tävlingsdag, då känns det onödigt att åka.
Min rumpa och Nickes rygg kommer iallafall må fint av mitt (mammas) senaste inköp. Ny hoppesadel, Prestige Meredith. Känner ärligt talat inte ens skillnad mot min Butet så de är med andra ord väldigt lika. Nu ska jag bara få hem en fungerande padd också, sen ska vi bygga mankmuskler!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0