Åkerbo

Tjena!
Här kommer ett inlägg om senaste tävlingen och därefter ska jag berätta om varför jag inte skrivit på ett bra tag och att det delvis beror på att jag förmodligen kommer få mer tid för bloggen inom en snar framtid!

För en vecka sedan, alltså i Söndags var jag Elin och Nicke i Åkerbo. Laban och Vickan var också där. Vi åkte 6.20 och kom hem 18.20! Det tog drygt 2 timmar att köra och Nicke skötte sig exemplariskt där bak. Väl framme letade vi rätt på sekretariat och gick hoppbanan, sen var det i stort sett bara att lasta ut, byta broddar klä på dressyrklädsel och hänga fram hoppklädseln i turordning.
Försökte väcka honom så gott det gick på framridningen, det var dressyr på tre banor och ingen jätteframridning så det var rätt trångt och lutade lite hit och dit. Fick ändå en okej känsla. Jag startade som nummer två och de med samma färg på nummerlappen som jag (som alltså tävlade mot mig) hade alla jättefina hästar. Nicke är med fin och stadig ja, med inte så wow eller flashig liksom. Så kände mig lite malplacerad, hade ju faktist förväntat mig att vara en av dom bättre efter helgen innan då vi nästan låg på 70% i LA..
In på banan som var 60x20 och på gräs såklart, har aldrig tidigare tävlat dressyr på gräs och 20x60 var år sedan. Oengagerat från hästs sida och svårt att göra så mycket åt det där och då tyvärr, (behöver spö för att peta igång och gärna lite galoppslutor på det.) Inte mer med det iallafall, ut från banan i full trav mot släpet för att byta om. Sadelbyte, luvbyte, kavaj och hjälmbyte, linda bak, skydda fram, trav igen. Hoppade 6 språng på framhoppningen, sen var banan tom en stund och jag lät Nicke varva ner för att sedan galoppera över oxern en gång till och gå in på banan. 8 hinder 9 språng, som en fucking dans!
Behöver väl inte säga att det är längesen vi hopptävlade, men vad roligt det var! Tyckte nästan att en del hinder var höga men sen när man väl galopperar mot så ba "ne okej inte så högt kanske.." Var två linjer med 5 och 6 språng som vi båda gjorde lätt. Två fristående räcken som blev lite kass anridning med broms men det tar man ju sig över ändå om man heter Nicke! Det var fem placerade för dagen och vi låg på femte plats inför terrängen!
Nu var det äntligen tid att pusta ut, hjälpte Vickan byta om på sin häst och när hon hoppat klart besiktigade vi våra hästar innan vi kunde äta, gå terrängen och chilla.
Det var ju så smutt att vi fick gå terrängbanan uppsuttet innan start, men eftersom jag startade som nummer två fick jag hoppa fram innan banan var öppen att rida. Var 6 hinder att hoppa fram över, hoppade 5 av dom då jag tyckte ett var lite för högt, egentligen två men tvingade oss att hoppa det ena två gånger haha.
Från bangången, längst till vänster är "vårat" hinder halv coffin, grav till häck. Nicke laddade på en del när vi red banan, man fick trava eller skritta men man var tvungen att trava för att hinna typ. Ett par gånger var han sådär sprallig så man känner att han kan skjuta iväg när som helst. Då hade han alltså gått ett dressyrprogram en hoppbana och hoppat fram till terrängen, så han är INTE så trött som han försöker få mig att tro att han är. När vi visat färdigt hindren var det kanske 4 minuter till min start så det var bara att ta en liten galoppvolt och sen hålla sig i närheten av startfållan.
När det var 10 sek kvar så gick jag mot "startlinjen" då sa Nicke "nä jag vill inte gå", så när hon började räkna ner från 5 så ba "GÅ HÄST!!" då gick han så då fick jag panik att han skulle gå över linjen innan start, haha såna problem alltså :')
Vi kom iallafall iväg på anvisad signal, hoppade ettan jättesnällt, sen var det nedför till tvåan så höll bara upp huvudet och igång bakbenen planade ut och hoppade den, då tyckte Nicke det var passande att börja bocka, fick kontroll till trean och efter den följde en till nedförsbacke i lera där man också kunde bocka tyckte Nicke, hinder nummer fyra var det första jag tyckte var stort, kom i botten kändes det som men han skuttade snällt! När jag landade då så ba "vart fan ska vi nu?" Jag visste att vi hade en galoppsträcka till nästa men såg det liksom inte, kom på mig men tappade såklart tid och ännu mera fokus, kom fram till halvcoffinen som blev ett av de bättre sprången, hoppade därefter en liten soffa och när jag landade efter den var det samma tanke, "vart ska jag? Vattnet, men vart är det då?" Hittade vattnet och travade igenom, några galoppsprång efter det kom nästa respektingivande hinder, hopp. Oxer i nedförsbacke, vidare till nästa ännu större oxer, vidare till ett högt räcke och sedan var det trakhenergraven, där tog turen slut och läget fanns inte, bromsade kom inget läge, stopp. Tack och lov för att du inte försökte hoppa, volt lite mer fart och hopp, bank upp ner, hus (rätt stort hinder igen), soffa, pallissad, mål.
KUNG-NICKE alltså, kan inte vara mer nöjd med debuten och det sätter en sjuk press till kommande tävlingar, ska vi förbättra oss så måste vi upp över 63% i dressyren, nolla hoppningen och nolla terrängen liksom.
Hinder nummer ett
Hinder fyra, första jag knappt ville hoppa alltså.
Hinder 10 i indianbyn, parallelloxer/ svinrygg, också högt.
Hinder 12 där stoppet kom, hua mig!
13, banken gjorde vi jättebra!
16 sista hindret, pallissad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0