Nicaros

Japp så heter han, killen jag hittade efter att ha provridit ett 15-tal hästar, (och hittat en som inte gick igenom besiktningen.) Åkte tröstlös över att inte hitta någon efterträdare till Carisma mot skåne för att avverka tre veckors APU hos stall lagerfeldt i slutet av året 2007. Där visste jag att det fanns en fyraåring till salu i min prisklass som jag skulle få titta på.

Denna bilden hade jag fått skickad till mig, samt att hästen var e. Nactus - Martini och runt 165 i mankhöjd. Tror jag hade varit i stallet två dagar när det var dags att plocka in tre hästar från lösdriften till stallet för vidareutbildning en av dom var Nicke men just då visste jag inte vad han hette för alla kallade honom för Gulingen. Alla hästarna hade både man och svans fulla av kardborrar och såg inte så roliga ut på fötterna, jag sa vänligt men bestämt till finskan i stallet att jag gärna ville borsta den gula, hon tyckte väl att jag inte skulle bry mig men lät mig efter att jag talat om att jag kanske skulle ta med honom hem om tre veckor. Han blev så tillsnyggad han kunde och var verkligen sådär mysig och lugn som man vill att hästen ska vara.

Den veckan fortsatte med att jag tog hand om honom och varje gång jag mockade hans box tog det extra lång tid eftersom vi var tvugna att mysa länge och väl och han tog av mig min mössa hela tiden! Efter att en av tjejerna som jobbade där ridit honom en dag på lina utan komplikationer så fick jag rida honom så smått. Han var ju inte alls igång men vi hann både rida ut och hoppa lite smått innan jag var tvungen att bestämma mig. Men som ni vet så bestämde jag ju mig och jag tror jag gjorde det i ett ganska så tidigt skede. Han var inget annat än snäll och lugn och mysig där nere. Han gick igenom besiktningen utan anmärkning och praktiken tog slut och pappa kom ner och hämtade oss, jag hade alltså bestämt mig för häst utan att någon annan ens hade sett honom. Det kändes lite speciellt att presentera honom för pappa haha!
Mamma och pappa hade dessutom fått ordna med stallplats, Vissmålen var inte längre ett alternativ då jag anser att en fyraåring på 170 nog ska bo i box i ett lugnt stall. Så första gången jag satte min fot i stallet ute i Sjövik var det med Nicke i handen. En liten förklaring till att det blev just där är ju för att Ericas stall var precis nytt då och vi är ju släkt så det föll sig naturligt. Dessutom skulle jag ju kunna få massa hjälp med min unghäst där.
Det föll ju sig inte bättre än att jag blev sjuk precis under och efter köpet av Nicke så han fick bli Ericas under ca. två månader då jag var inlagd på sjukhus och senare för svag för att rida.
Men inte kunde jag hålla mig borta för det, jag fick permission från sjukhuset och åkte till Tunabo dit Erica hade kört Nicke för att kunna hoppa lite när jag skulle komma och titta, jag satt på en pall med 18 filtar runt mig och var jättetrött av bara det. Men jag skrittade ett varv på honom ändå sen satt jag av i en enda hög av skelett typ, sjukligt smal då ju.

Här sitter jag på honom för första gången som min egen häst. På julafton blev jag utskriven från sjukhuset men var då ganska så matt och vek kan man säga. Sista Januari 2008 red jag själv och travade tom. efter det satte både jag och Nicke igång med att mest bygga upp mig igen, trots blodförtunnande och dubbelseende. Jag red med piratlapp för ögat jättelänge!
Under det året Nicke var fem tränade vi för Anne och jag gick ju då fortfarande på Riddersberg. Första Clear rounden var i April 2008. Det var typ stopp sätta sig i hindret sen hoppa. Han fattade inte mycket av det iaf.

Hoppade 70 och 90 har jag för mig och var där några veckor senare på riktigt lokaltävling och hoppade då två rundor i 90 tror jag. Sen blev det sommar och jag var mest på festival eller någon annanstans än på tävling iaf. i September var vi Norrahammar och jag skrev följande på min bilddagbok;

Men är han bäst eller är han bäst?
Norrahammar taberg idag, världens mest klockrena nolla i 90, helt perfekt alltså gosh, sen i 100 var det lite för kul tyckte han och bockade mellan hindren osv men var jättefin 1-5 sen mot 6an blev han lite stark så det rev vi men åh va glad han gör mig :*

Too much of you is NEVER enough <3

Efter det har vi ju både hunnit rida en massa 110-starter och LA i dressyr, med resultat som inte alltid är fy skam iaf. ;)
Men framförallt har jag haft väldigt roligt överlag med Nicke, han var världens snällaste som 4-5 åring. Efter det har vi haft våra duster och perioder och jag vet inte hur många gånger han har bockat av mig ute i skogen. Lätt fler än tio iaf! Ponnybusen! Men vi har tagit oss igenom det och just nu jobbar vi mot fullt rimliga mål som kommer göra sån skillnad när vi väl når dit.


Kommentarer
Postat av: Emma Fredén

sv: Haha jaha, där ser man ;D

2012-02-15 @ 20:03:13
URL: http://stokbroensnaoho.blogg.se/
Postat av: Noomie

Tack för att du hittade det inlägget ;D (':

Vilken historia! Men du?! Är ni släkt? Och har du vart så sjuk?! :O

2012-02-15 @ 20:54:22
URL: http://lexx.blogg.se/
Postat av: Malin

Minns tiden när du skaffade Nicke så himla väl!

2012-02-15 @ 21:58:44
Postat av: Catharina - LMC eventing

Verkligen fin häst och rolig historia! :)

SV: Okejdokej, tack för svaret! Får se vad det blir! :D

2012-02-15 @ 22:27:33
URL: http://lmceventing.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0