Found it.

Har inte haft någon större lust att skriva om de senaste dagarnas ridning just för att det inte har känts så bra. Han använder bakbenen mest kan man säga, men inte till rätt sak, alternativ ett är att stegra, nummer två är att sätta sig ner och sedan skjuta ifrån upp i ett sjuhelsikes bocksprång och det tredje man kan använda bakbenen till är att sätta sig på dom och ge sig iväg i full fräs galopp för man blev rädd för ett löv eller ett litet knyst, men oftast ingenting.
Värst var han i förrgår, igår helt ok men uppnådde inte precis något med vårat ridpass. Men så idag var jag uppe lite senare och själv i ridhuset, började med att skritta fram länge och faktiskt utsätta honom för lite "skrämsel-grejer" jag sparkade i sargen lite så det lät, stannade vid hinderstöden och puttade på dom uppifrån hans rygg släppe stigbyglarna genom att trampa ner hälen hårt och snabbt så det lät osv. för jag kan i ärlighetens namn säga att det aldrig slagit mig att jag kanske kan/borde öva bort rädslan. Men tänkte köra på med lite sånt och sen kanske det blir något pass från marken, jag tror inte man kan öva honom orädd, men jag skulle varit nöjd om han bara stod still två sekunder extra när han blir rädd och såg sig om /kollade efter om det faktist är något värt att bli rädd för. För som det är nu är det ju dagliga explosioner under en trots att man är i ridhus, börjar bli lite påfrestande.

Men till själva ridningen så kände jag ju när jag började trava fram att "fan det här gjorde nog ingen som helst nytta för jävlar vad spänd han är" haha. Sen fjantade han lite som vanligt men då lät jag honom bara galoppera, galoppera, galoppera och sen gjorde jag det som jag önskar någon annan hade gjort åt mig.. Jag red, och red, och red, tillslut gick han fram och galopperade faktist på, vi kom någonstans i varje galoppsprång och bad jag honom länga så sköt han på, i en rundare form är någonsin, där man fick skjuts av ryggen varje språng, men fän vad han bockade, brallade, tjurade och pep mot skänkeln innan dess alltså!
Men hur som, mer ärligt avslappnad i sin form än på iaf. ett halvår vilket kändes jättebra såklart. Jag tror att om jag lyckas fortsätta på detta spår kommer han bli så "tillfredsställd" av arbete att han inte behöver studsa runt som ett popcorn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0