No where else has ever felt like home

Har ett typiskt "snart rinner bägaren över-moment." Det är såå mycket som känns fel, så mycket att fundera över och så mycket jag borde göra just nu. Egentligen ska man nog som människa kunna hantera detta, men jag är inte utrustad men den funktionen och har oerhört svårt att ta itu med en sak i taget för att jobba undan berget.
Önskar att man kunde dra täcket över huvudet och försvinna och att någon annan kom och tog tag i det åt mig under tiden.
Idag var jag iallafall i stallet strax innan tio. Nicke var svettig av frustrationen över att få stå kvar inne när Rosa och Sodi gick ut imorse. Han beter sig bara som en skitstövel sålänge någon är i stallet och idag var Camilla kvar en bra stund, självklart får hon vara det om hon vill, men det är därför Nicke får spel över att man är där men inte 1. tar ut honom också eller 2. ger honom den uppmärksamhet han minsann förtjänar. Diva-olater.
Kollade tempen 37.7 trots svett. Gick ut såg ingen märkbar hälta (sen höll jag ju både i och kollade samtidigt, men så som han haltat hittills har det inte gått att missa.) Ringde Skara igen som bestämt, hon jag talat med igår och idag verkar verkligen toppen, men hon jobbar förstås inte på Tisdag är jag har möjlighet att åka dit. Hon sa iaf. att meatacamen inte kan ta bort symptomen helt "alltså det är ju inte som knark för oss, tänk mer som Alvedon." Sån sköning, mitt i alltihop, hon sa att det kan ju vara metacam, lindor, boxvila och hans egen läkekraft som tillsammans gjort honom mycket bättre, ja i och med att jag inte har någon aning om vad det är så kan det ju mycket väl vara så.
Tre månader sen är det bulan på bakbenet "friskförklarades." Bara som en parantes i all jävelskap som sätter stopp för honom.

Efter detta stallbesök (plus mock och borst och betning) så åkte jag till Linda för att stilla min ridabstinens. Fick låna Kitty ut på en tur i skogen. Vi skrittade bara och tjötade hål i huvudet på varandra som vanligt men hästarna var svettiga ändå när vi kom hem igen, så varmt och kvavt. Skönt att bara sitta i en sadel en stund eftersom alla problem på marken blir så små då. #Terapi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0