Quickie

Mm snabbinlägg lite för sent för att fortfarande sitta uppe. Fyller dagarna med jobb just nu och när jag har tid för datorn är det omkollning av Hart of Dixie som gäller!
Anyway i förra veckan blev det inte så mycket ridet på Nicke, dock gick ju helgens tävling bra, detta till trots, (Nicke är en sån där häst som kan vila ett par dagar och vara mjukare än han var innan.) Jag fick rida lite ändå då jag i Fredags tog några varv på Rally och Hoppsan eftersom dom skulle gå på Lördagen i Svarttorp. Förstörde dom inte iaf, eftersom tre av fyra nollor satt! Tyvärr jobbade jag och kunde därför inte fota..
Svammel nu känner jag, igår fick Nicke gå en liten barbackatur mest för att leta efter ett par solglasögon ja tappade när jag red häromdagen. Ingen lycka där men då fick han ju röra på sig, cyklade bort till hagen på med träns och uppsittning på en sten. Rediga cowboys behöver varken benskydd eller sadel, en smutsig häst räcker!
Idag jobbade jag 8-16 sen åkte jag till stallet där vi efter en stund tog oss bort till "skogshagen" som inte var någon hage förrän några timmar senare. Red sedan bort Nicke i grimma och grimskaft (ännu mera cowboy.) Glada hästar som nu fått ännu mer att äta.
Ptjaa, vet inte vad jag skulle skriva mer för viktigt.. Bilder från våran LB-dressyr ska jag försöka sortera och få upp här! Ska även be någon fota eller filma det senaste Nicke lärde sig. Avslöjar inget, men han är allt en C-ponny fångad i en storhästkropp.
Hur kul att få fota sin egen häst på tävling i full tävlingsmundering med proffsryttare på ryggen!?
Är så nöjd med Linda, hade nog inte riktigt fattat hur duktig hon är innan. Nicke ser så tillfreds ut med henne på ryggen, han ser och verkar lätt lite bekymrad med nya männsikor på sin rygg annars. Jag tror att det är för att jag och Linda rider ganska lika, fast hon är duktigare förstås och har mycket mer självförtroende i sadeln.
Hade tänkt att skriva ett eget tävlingsinlägg men ni får nöja er såhär. Kan även tillägga att jag lastade själv i Söndags! Det är första gången på väldigt länge. Det var en sån lättnad att jag tänkte att han knappt behövde åka till tävlingen ens! Sen när han skulle gå in i släpet efter första klassen gick han på sådär som förr, utan lina, utan någon på kanten som behövde göra något. Åh, den lyckan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0