Without a doubt, you're all I dream about

Ingen tid för bloggis varken igår eller idag (egentligen). Igår körde jag halm innan jobbet och kollade hockey efter. Svängde in till stallet för att linda Nicke för natten, var där ca kl 22, en timme efter insläpp. Han kunde inte gå, höll på att välta, visste inte varken hur han skulle stå eller ta sig ut ur boxen. Stod med benet i luften, satte inte ens ner tån. Alltså herregud, har aldrig sett honom ha så ont! Har nog aldrig sett en häst va så halt heller för den delen, beyond blockhalt lixom.
Ringde Gert efter att ha tempat, letat puls, hittar värme, (mycket) men mindre svullnad. Beskrev händelseförlopp osv. så "föreslog" han hovböld och jag tänkte ungefär: men för fan, nej det är det inte kom hit och laga honom ffs! Men sagt och gjort gick jag och hämtade visitertången och jag behövde knappt mer än hålla den mot i tån för att Nicke skulle visa att det satt där. Lindade om båda benen för stöd och motverka svullnad och det skar i hjärtat att åka ifrån honom. Hatar verkligen att själv, ensam behöva bestämma att det är okej en dag/natt till och bara åka, lämna åt ödet. Vill att någon jag ser som kunnigare än mig eller åtminstone på samma nivå ska säga till mig att det är okej.
Imorse hälsade Camilla att Nicke kunde gå ut till hagen men mkt halt, ingen feber. Jag började jobba kl 9 utan att ha fått tag på någon slags hovslagare än. Sa till kollegorna hur det låg till medan tårarna brände bakom ögonlocken när jag insåg hur jävla dum jag är som ens åker dit en sån dag. Hur kan man va på jobbet och låtsas som inget när någon behöver en så in i norden..? Iaf. fick tag i Fredrik som var fullbokad tipsade vidare om några men det var kört även om jag så hade stått i stallet och väntat. Vet inte ur jag kom att tänka på min gamla klasskompis på gymnasiet som utbildade sig till hovslagare efter, men det gjorde jag så jag ringde henne. Hon kunde va hos Nicke kl 14, prefekt för då är det passbyte på jobbet, ringde Veronica som kunde komma tidigare och Stefan kunde stanna kvar, så underbart eftersom detta gjorde att jag fick en ledig timme just runt kl 14. Ibland har man riktigt mycket tur i oturen och väldigt snälla och allmänt bäst jobbarkompisar.
(När jag satt där och ringde runt till folk så ringde Veterinär-Gert upp mig och frågade hur det hade gått inatt/imorse och om han skulle komma idag, hur omtänksamt på en skala 1-10!? Vi var dock överrens om att hovslagare var att föredra.)
Gasade som en tok till stallet vad nu den intjänade minuten nu skulle göra för skillnad vet jag inte men jag överlevde, Nicke följde motvilligt med in, Pilli dök upp straxt därefter och bara hon drog av skon så började det sippra ut svart var. Grävde lite med hovkniven tills det lät som när man öppnar en flaska med valfri kolsyrad läsk i. Så vidrigt! Ut kom den iaf. sedan jodbomull på hålet, sula och på med skon igen. Gas tillbaka till jobb för att köra på till kl. 19.
Stall igen, mocka och mata två hästar, ta in och pyssla om Nicke som var sitt vanliga jag igen, dock gick han mycket försiktigt. Inte så konstigt när han hade så ont igårkväll och säkert tidvis idag med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0