Diamonds aren't forever

Idag blev precis motsatsen till vad jag hade tänkt. Åkte av två gånger om och fick åka till Mullsjö och vända bla. Kan börja från början med att jag åkte mot stall runt 12, schamponerade Nicke grundligt och ställde honom sedan på tork i boxen. Klädde sedan på ponnyn i stallet för att jag blivit ombedd att rida den då den har testat lite ute i skogen, vänt, velat gå hem och lättat i fram. Sagt och gjort, satt up vid hagen, disskussion direkt över att gå ifrån kompisen, ganska lättövertalad, öronen fram och sen var vi påväg. Skrittade väl en 500 meter iaf. tills vi var uppe i luften och vände hemåt samtidgt, tappade all balans och förutsåg det inte så jag ramlade i backen. Inte mer med det, upp igen ha den mer framför mig, var mer med på att det kan hända, var beredd på att dra ner och snurra, den får inte komma upp. Så gick tankarna, kom dit jag hade planerat travade en bit och red sedan in på en skogsväg och vände fram och tillbaka för att den inte skulle få gå hem bara för att jag vände hemåt, gick bra, tänkte att "ja det var ju inte så farligt det här." Travade grusvägen hemåt, vände en sista gång för att provocera, skrittar lite, får möte av en bil och gör därför halt, när bilen passerat och jag ber om skritt igen så på två röda ligger jag på den stenhårda grusvägen med ponnyn i knät, vet inte om den reste sig och slog över eller reste sig och tappade balansen. Bilföraren stannade för han såg ju oss i backspegeln, mitt adrenalin rusade såklart men jag trodde ändå att hela benet var krossat, minst, säkert bäcken och höft också. Höll mig i manen och stödde på högerbenet en stund, medans han uppmanade mig att inte gå för länge på det där, såg ut som att ögonen skulle ploppa ut ur huvudet och han funderade nog på hur jag ens kunde överlevt.. Det enda jag sa att det var verkligen inte hans fel, jag kan nog gå hem, vilket jag faktist kunde. Ringde Camilla och bad henne möta mig och medan jag gick hemåt med skrället ringde Jocke och sa att hans cykel gått sönder och han var i Mullsjö.
Satt upp hemma på ridbanan och travade lite, kände faktist att jag inte ville och tänkte att den skulle göra likadant igen.. Usch! Inte likt mig, stålkvinnan ju. Klädde av den och åkte sedan till mullis för att fika med pappa och jocke och sedan ta med jocke och cykel hemåt. Först efter hela den här historien kunde jag återgå till Nicke som dagen egentligen skulle handla om.
Har svinont utsida knä och i sittbenet, men eftersom vi ska tävla imorgon var jag ju tvungen att sitta upp. Känna så att det går att sitta ner i trav och påverka iaf. lite. Det gick okej, höll mig på banan och "red" väl 10-15 min. Förhållandevis fin men aj för att använda vänsterskänkeln. Får se hur det känns att vakna imorgon haha.. Gjorde iordning allt, packa och putsa, delade upp manen och på med täcke innan han fick gå ut.
13.09 imorgon rider jag, tänkte åka 9.45 för att vara där när klassen börjar (11.15) och ha god tid på oss. Hinna kolla några ekipage, linda, leda länge för att både han och jag ska få upp cirkulation och sedan se vad mitt ben vill och spara Nickes krut till banan men ändå få honom så rund och hög som möjligt.
Dagen såg ju knappast ut att kunna bli värre när sedan HV låg under med 1-4 men dom vände det till 6-4, mina hjältar!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Ajaj! :S

Svar: Ja verkligen ;(
Offbeat

2014-09-17 @ 19:35:58
URL: http://vinna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0